Jag har börjat fundera lite på vem jag är. I sex år har jag levt efter mina barns mat och sovklocka. Sjungit babysånger och pärlat pärlplattor. Mycket av det har ju varit roligt, men inte så sannolikt att jag lagt ner min själ i om jag inte haft barn. Så nu grunnar jag på att skriva ner vem jag är. För min egen skull, för att inte så lätt glömma bort mig. Allt från att jag gillar melankolisk musik och fikonmarmelad till att gula höstlöv ger lycka i hjärtat.
Så häromdagen hittade jag en till sån där sak, som är jag. Kolla bilderna. Färgen med det mönstret frigör harmoni i mig. Ingen aning om varför.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar