Blåmärkt

Idag var det återigen kontroll på Onkologen. Idag var jag nervös. Mitt långsamma hemmaliv hade gett mig tid att hinna oroa mig. Det är nämligen så att Julia haft många blåmärken. Jag vet att femåringar har blåmärken, och det brukar räcka att tänka så. Men den senaste tiden har det varit många, lila blåmärken.

För den som inte förstår djupet i oron kan jag berätta att blåmärken är ett av de första tecknen på att den dödliga sjukdomen kommit tillbaka, och har den gjort det, så är det ett tecken på att den är resistent mot behandling, och i sin tur väldigt mycket farligare än att få leukemi för första gången.

Så ett blåmärke för mig, är hjärtklappning och rädsla att min dotter ska dö ifrån mig. Så dagens normala provsvar var en stor lättnad. Och läkarens diagnos: "skridskoåkningsframkallade blåmärken".

Återigen är närvaro det enda jag har att erbjuda. I kampen mot sjukdomen är vi oskiljaktiga, och lillasyster är alltid vid hennes sida.