Om det där andra utöver sömnaden...livet.

Nyligen avslutade vi Julias 2½års långa cellgiftsbehandling. En fantastisk känsla att vi så här långt faktiskt verkar ha vunnit det förskräckliga kriget mot sjukdomen. Tänk vilken resa vi gjort, och tänk vad mycket sydda plagg den orsakat! Mitt lilla företag är verkligen något som har hjälpt mig att få rekreation från allt det hemska, och uppskattningen människor visar genom att beställa eller skriva fina kommentarer gör mig till något mer (och helt annat) än en sargad mamma. 

Nu är sömnaden mer en hobby än en flykt, men vissa dagar behöver jag den verkligen, när oron för om sjukdomen ska komma tillbaka härjar, eller rädslan för vilka skador hennes lilla kropp tagit av alla starka cellgifter.

  

Julia och lillasyster firar att den sista tabletten har svalts