-skapar för att överleva

Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund. Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.
Visar inlägg med etikett Prematur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Prematur. Visa alla inlägg

måndag 21 januari 2013

Ju förr desto bättre stämmer inte alltid...

...för på väg in i den här världen så ska man ha hunnit växa så mycket som möjligt innan man tittar ut.

Några vänner fick sitt barn flera veckor tidigare än beräknat. Som tur är mår lillflickan bra, och är snart framme vid sin beräknade förlossning. Prematurkläder är inte så vanligt i butikerna, så med den vetskapen sydde jag några små plagg till henne. Så tillsammans med några vänner gav vi dem som födelsepresent.

En liten klänning. Troligtvis helt opraktisk att använda, men SÅ gullig att sy i så små storlekar! Ett par hängselbyxor. Praktiskt sydda med bara en söm (bak) för att slippa skavande sömsmåner på känslig hud. En varm plyschtröja i omlottmodell och en enfärgad tröja, som är vändbar och alltså matchande till både byxorna och klänningen.
På klänningen har jag fått användning av min gamla spets.









måndag 2 januari 2012

Bättre sent än tidigt...

...född

Jag sydde inför jul ett gäng småsaker som jag lämnade till avdelningen för för tidigt födda barn. Det känns alltid bra att använda alla små tygstuvar som ligger här hemma och inte räcker till så mycket, samtidigt få göra någon glad för en liten stund. De spontana och oförväntade julklapparna/presenterna tycker jag är de allra roligaste att ge!
Tröjorna jag provsydde för ett tag sedan. Stl 40

Mössor, som jag var lite osäker på om de verkligen inte var för små. Jag har aldrig haft ett prematurbarn, och man glömmer ju även hur små de barnen som är fullgångna är. Men enligt chefen på avdelningen, som så gulligt tog sig tid att maila ett tack till mig, menade att de var lagom stora.

Filtar i olika storlekar. Den minsta blir nog mer som snuttis eller kräktrasa eller så. Om nu prematurbarn kräks? Ingen aning faktiskt, men de borde de väl göra?

tisdag 6 september 2011

Minimala kläder och minimalt med tålamod...

Frågan dök upp för ett tag sen om jag syr prematurkläder. Jag har aldrig gjort det, sånär som på små mössor.
Vid närmre efterforskning efterfrågas plagg utan sömsmåner inuti (för det skaver på den väldigt sköra huden), och gärna med omlottknäppning för att slippa dra över huvudet, och också enkelt kunna klä bebisen trots slangar etc. Jag rotade fram ett litet mönster, och började prova...



Första exemplaret var jag så fast besluten att sy med sömmarna utåt (för att undvika skav), att jag tänkte helt korkat när jag i stundens hetta kom på att fleecefodra hela tröjan. Jag fodrade och sydde sen sömmarna utåt... Om man tittar nära ser man att sidsömmarna ligger utåt. Först när den var klar slog det mig att fodret i sig har ju inga sömmar inåt, så hela "sy utochin" blev ju bara så onödigt...



Nästa tröja skulle jag sy med muddar i ärmarna, för det är gulligt tycker jag. Men hur jag än vände och vred så gick det ju inte att vändsy två muddar och en hel tröja utan att vrida allt åt pipsvängen...Så muddsömmarna fick bli utochin, efter pyttebebisarnas önskemål...om man är van att sy ser ju det här lite knepigt ut.

Men sent över en kopp the, så kom jag på det! Jag vändsydde hela alltihop och titta vad bra det blev! Det vreds och klurades en lång stund, men ÅH vad jag är nöjd att jag kom på ett sätt! Nu när jag har kommit på det kan jag göra på samma sätt och faktiskt sy med mudd i ärmen med! Det blir nästa projekt.
Plaggen kan användas till dockor som är 40cm med!