-skapar för att överleva

Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund. Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.

måndag 2 januari 2012

Bättre sent än tidigt...

...född

Jag sydde inför jul ett gäng småsaker som jag lämnade till avdelningen för för tidigt födda barn. Det känns alltid bra att använda alla små tygstuvar som ligger här hemma och inte räcker till så mycket, samtidigt få göra någon glad för en liten stund. De spontana och oförväntade julklapparna/presenterna tycker jag är de allra roligaste att ge!
Tröjorna jag provsydde för ett tag sedan. Stl 40

Mössor, som jag var lite osäker på om de verkligen inte var för små. Jag har aldrig haft ett prematurbarn, och man glömmer ju även hur små de barnen som är fullgångna är. Men enligt chefen på avdelningen, som så gulligt tog sig tid att maila ett tack till mig, menade att de var lagom stora.

Filtar i olika storlekar. Den minsta blir nog mer som snuttis eller kräktrasa eller så. Om nu prematurbarn kräks? Ingen aning faktiskt, men de borde de väl göra?

1 kommentar:

  1. Ja det gör dem, kräks alltså. :) Jättefina grejer du gör, och stort hjärta som skänker bort till de minstaste små barnen <3

    SvaraRadera