-skapar för att överleva

Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund. Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.

onsdag 25 januari 2012

VAB

Flera vab-dagar på rad, med endast lite halvkrassliga barn, kan verkligen vara rastlöst. Jag är en mamma som är bra på att "dega, chilla, hänga, drälla" eller vad man nu kallar det. Men med två ganska stora barn, så krävs det att man hittar på lite saker i mellanåt, för att ingen ska sura eller somna eller så.

One-piece med mystofflor samsas på soffbordet med alla lästa barnböcker tillsammans med allmänt skrot.

Så har vi pärlat pärlplattor

Rostat müsli

Lekt med dockor

Spela memory

Tack och lov har svärmor varit här några dagar och sysselsatt barnen och samtidigt fejat med husmodersbestyr. Det är inte fel att ha en 40-talist i släkten. Det är nåt speciellt med hur hon donar och fixar. Nu är nålfällan på tvättmaskinen rengjord. Ugnen glänser och gardinerna är upplagda. Det sistnämnda blev jag kallsvettig när jag hörde hur hon satt och stretade med alla olika rattar på min älskade symaskin. Så till slut vädjade jag om att få göra det själv. Min maskin behöver kärlek, min kärlek :)

Jag väntar på ett tyg som jag var övertygad skulle ligga i postlådan idag. Men nej...inte idag heller. Suck.

Inte ett så sömnadsrelaterat inlägg, men jag har ju ett litet liv vid sidan om symaskinerna med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar