-skapar för att överleva

Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund. Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.

måndag 2 april 2012

Ja, jag syr fortfarande!

Jag har fått frågan många gånger om jag fortfarande syr. Jag gissar att det mest är med tanke på att kvinnor vet att orken krymper i samma takt som magen växer. Det krävs ap-armar för att nå fram till symaskinen nu mera. Men visst syr jag!
 (även om man kan få för sig annat när alla blogginlägg är handarbete på sistone)
Jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan symaskinen.
Beställningar droppar in i lagom takt, och för tillfället har de bestått mest i vårmössor och dreglisar. Populärt med namntryck till de minsta barnen. Här är några exempel.

Vissa mönstrade tyger rymmer lite kortare namn.

Mössa med namn på ena sidan och mönstrat på andra.
Såhär ser namnmössan ut när man vränger den sidan ut!

Nu har jag slutat på mitt sjuksköterskejobb inför förlossningen, och from i morgon går barnen 15h på dagis, så då ska jag hinna ikapp med alla beställningar som väntar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar