-skapar för att överleva

Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund. Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.

onsdag 29 augusti 2012

Overallen klar!

Jag har verkligen haft tur idag. Bebis sover som en stock efter att han sagt godmorgon till alla barn på dagis. Så overallen hann bli klar! Jag sydde det mesta igår kväll när lugnet lagt sig här, så idag var det bara finliret kvar. Det bästa alltså, att få se plagget bli klart!
Overallen är vändsydd, dvs den går att vränga utochin, och använda så om man vill, för alla sömmar är insydda inuti, eller hur man ska säga. Det är ett himla krångel att vändsy med muddar. Ut och in, och "hand i hand" räta mot räta osv...

Det känns som ett lotteri att vränga den rätt efter att man sytt och bara hoppas att man tänkt rätt.
Såhär blev den! Kameran fångade färgen lite dåligt, men den är sydd av ett joggingtyg som är lite jeansliknande i färgen, och sen med det underbara prickiga fleecetyget från Ohlssons som foder. Matchande tryckknappar. Tyckte den såg lite trist ut först, och skulle sy på en applikation. Den enda pojkiga applikationen jag kom på var en stjärna, och det kändes så vanligt, att det fick bli en liten ficka istället.

Mjuk och go, och förhoppningsvis lagom till hösten. Lillebror växer så det knakar, och har redan krupit i stl 74. Overallen sydde jag i 74, och förlängde mönstret med muddar, som inte ingick från början. Det känns skönt att det inte kan blåsa in tycker jag!
 
Nu börjar det knorra i spjälsängen, så jag hann precis blogga med :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar