Förspilld kvinnokraft...

...kallar min man det här projektet. Jag har gjort ett redo-projekt genom att riva ett påslakanloppisfynd i en jättelång remsa, som min man virade till ett stort nystan, när vi satt med vänner i stearinljusets sken.

Sen virkade jag två grytlappar av det. Känslan när man tar i det är som en trasmatta i sommarstugan.

Skapligt fula. Men ganska coola när man har historien och även kärleken som är nedlagd i produktionen.

Nog för att det kan kallas förspilld kvinnokraft. Men då undrar jag vad slösurfande kallas? Det skapar ju inte ens en ful grytlapp.