Ingen tycker om nålstick. Har man genomgått 2 1/2 års cellgiftsbehandling så är man härdad. Men man ogillar det minst lika mycket ändå. Så faktumet att alla barnvaccinationer slagits ut med cellgifterna, och måste tas om är jobbigt. Tårar.
Som mamma är man också härdad, men det gör lite ont inuti att höra gråt av rädsla. Då gör jag såhär; jag förklarar att det inte är jag som bestämt att sprutan ska tas, utan Dr M på barnonkologen. Sen håller jag henne nära, nära och talar om att jag ska vara med hela tiden. I maktlösheten är det det enda jag har att erbjuda. Närvaro.
Sen lyssnar jag på Chris Medina och känner den vackra, sårbara mammakärleken, som burit genom allt.
Lyssna du med! "What are words" Försöker lägga länken.
http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4
http://open.spotify.com/track/2cDDOxigaHr1I2eevlvxV6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar