-skapar för att överleva

Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund. Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.

tisdag 8 januari 2013

Redo-Mattan i sin helhet!

Nu är den klar! Min återvunna matta. Jag har alltså rispat tyger från gömmorna till remsor som jag sen virkat av.

Jag hörde om en pappa (Tomas Sjödin) som förlorat två av sina tre barn i en ovanlig muskelsjukdom. Han lät väva köksmattor av deras lakan, för att ha dem med sig i vardagen. Fin tanke.

Min matta är inte lika känslosam. En gammal gardin och ett nött underlakan (som för övrigt mina gamla släktingar hade för vana att klippa på mitten och sy ihop kanterna mot varann, eftersom kanterna var mindre nötta) Ungefär samma bekvämlighet som stoppade strumpor.

Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. Anonym8 januari 2013 kl. 22:49

    Superfin!!
    /Lisa

    SvaraRadera
  2. Karin8 januari 2013 kl. 23:22

    Ja verkligen fin! Var det inte jobbigt för händerna? Gissar att det var hårt att virka.
    Promenad nästa vecka? (Hinner nog inte den här)
    //Karin

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)