Idag behövde jag verkligen röra på mig. Men kroppen värkte av trötthet och humöret var i botten. För att överhuvudtaget ta mig ut på en promenad så ringde jag runt och raggade sällskap. Men alla andra hade undanflykter. Så jag pressade mig iväg, och hann bara gå en liten bit, då mötte jag grannens bortsprungna hund. Jag ringde dem och frågade om det var okej att han följde mig på min promenad, så kunde jag lämna in honom efteråt. Tänk, så fick jag ett utmärkt sällskap. Han varken skrek eller tjatade på mig. Bara höll mig sällskap. Precis vad jag behövde efter en heldag med barnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar