Näthat

Ja, jag hatar nätet. (Sen har jag lärt barnen att hata är ett ord man ska använda sparsamt, men jag menar det.) Jag hatar det sättet vissa delar av nätet, Facebook inkluderat, utgör en kraft som får människor att må dåligt, och till och med ta sina liv.

Idag kom irritationen upp till ytan av ett papper från dagis, där jag ska godkänna att de lägger upp bilder på mina barn på Facebook.

Jag vet vad Facebook är, jag har använt det och tyckt om det. Men en dag så insåg jag att det fick mig att må dåligt. Bekräftelsesjuka, vänlistor som redigeras så att man gör människor ledsen, taggar som inte är önskvärda, missuppfattade inlägg, och så detta hatet. Skoningslöst.

Så jag beslutade mig för att stänga ner mitt konto, och gjorde det i augusti. En vecka hade jag abstinens, och sen förstod jag att mina viktiga relationer hade bättre kontaktytor än där.

Det märkliga är, att när jag berättar för människor att jag tagit avstånd från fb, så har majoriteten svarat "det har jag med funderat på många gånger". Men inte en enda gång har jag hört "det har jag med gjort". Så var är ni alla ni som delar min skeptiska läggning? Ni som inte vill smitta era småbarn med bekräftelsesjukan? Ni som inte vill att dagis lägger ut bilder på era barn?

Lämna gärna en kommentar om hur du tänker, för hallå där, det är dags att reagera! Jag utmanar er att i alla fall på prov inaktivera er på fb. Det är först då du kommer förstå hur fast du faktiskt är.