Julia är numera sjukdomsfri och behandlingsfri. Man kan lite ledigt kalla henne frisk, även om sjukvården inte gör det ännu på ett antal år. Risken att sjukdomen kommer tillbaka (vilket är vår stora skräck), blir mindre och mindre.
Julia är sex år nu, och har idag börjat förskoleklass, precis som hennes jämnåriga. Hon är pigg och glad, nyfiken och sprudlar av liv. Den som inte vet hennes bakgrund skulle ha svårt att tro att det var sant.
Ibland drabbas jag av bitterhet över vad sjukdomen gjorde med hennes kropp, och med vår familj. Trösten är tacksamheten över att hon lever. Min kämpe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar