Blod och bananskal

Idag halkade jag bokstavligt talat på ett bananskal in i blodbussen. Jag har inte varit blodgivare sen barnen kom, och nu var det dags att ta upp det.

 

Det blev en lite knasig situation.

"Jag tänkte börja som blodgivare igen"

"Ja, kom in så ska vi ta dina uppgifter"

Under tiden hon kollade adressuppgifter och annat, sa jag lite käckt "min dotter har behandlats mot leukemi och fått upp emot hundra transfusioner, så jag är återbetalningsskyldig nu".

Varpå kvinnan i bussen blev så tagen att hon fällde en tår. Jag blev lite förvånad. Ibland glömmer jag av vilket tungt artilleri barncancer är. Det har ju varit min vardag.

Men ganska snabbt insåg vi tillsammans att jag får kämpa på bra om jag ska hinna lämna tillbaka allt blod vår familj fått. Vill du hjälpa till? Ditt blod behövs med. Ett praktiskt sätt att hjälpa cancersjuka barn. Utan blodgivare hade Julia dött.

Sömnaden styr in i kalsongvärden nu. Kalsonger är beställda till Rimforsa. Jag har försökt en gång tidigare men fick inte till snoppfickan. Skam den som ger sig.