-skapar för att överleva

Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund. Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.

lördag 14 december 2013

Julstress

Idag är det julklappshandel som gäller. Jag blir lite äcklad av att konsumtionen ökar för varje år. När blev matrealismen vårt livsmål? När började relationer värderas i presenter? Jag är lika snärjd som alla andra av det här.

När jag var liten, växte jag upp i en familj där vi lärdes att tänka på andra. Vi var fosterfamilj åt andras barn, vi umgicks med flyktingar för att hjälpa dem till integration, vi bjöd hem människor som led av ensamhet att fira jul hos oss, och vi lärde oss att när vi "lyxkonsumerade" (jag minns tex när jag var sex år och tog hål i öronen) så skulle vi skänka pengar till välgörenhet också, i något slags försök att inte bli alltför giriga och egoistiska.

Jag är tacksam över den uppväxten. Den påminner mig stundom om att tänka större.

Så nu till jul, så vill jag inspirera dig! Tänk en stor tanke.

Vi brukar försöka skänka samma summa som julklapparna kostar oss, till välgörenhet. I år blir det UNHCR, som jag inte ens visste att det fanns förrän jag blev informerad i år, och är nu månadsgivare. Här kan man köpa julklappar i form av filtar eller näring till flyktingbarn, och då får man "presentkort" hemskickat som man kan ge till människor i julklapp. Fattar ni? Läs mer här
http://sverigeforunhcr.se/stod-oss/gavoshop

Om du inte tycker det är vettigt, så tänk att du skänker kanske 10kr/ julklapp, (och förklara för dina barn att ni gör det)

Tanken är ju inte att ruinera sig, utan att tänka "okej, jag har 500kr, då lägger jag xxx kr på klapparna, och xxx kr till nån behövande." 

Man kan börja i en annan ände med. Samla ihop leksaker och kläder som ni inte använder längre, och lämna på din orts flyktingmottagning. Barnen från Syrien har redan genomlidit saker som ditt barn aldrig kommer behöva veta hur det stavas. Ibland undrar jag hur deras mammor mår.
Bild lånad från UNHCR

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar