Kämpa, mitt älskade barn, har jag viskat många gånger i hennes lilla öra. Min dotter drabbades av cancer två år gammal. En lång tid har för henne varit en kamp för överlevnad. När livet varit för tungt för att orka leva, har jag verklighetsflytt till symaskinen, en trogen vän, som finns där när jag behöver, och som utmanar mig att tänka på världsliga saker en stund.
Jag är hobbysömmerska, är mamma till två små flickor och en liten bebispojke, och är gift med världens bästa man.
När vi åkte på vår fjällenresa packade jag lite oplanerat i en virknål och lite bomullsgarn i väskan. Jag virkade några saker.
En strandväska till Barbie. Hon har dock ingen bikini att packa i, så hon får väl gå till nudistbarbiestranden. Jag virka de en hatt med, men den kom bort på vägen hem.
En rödbetsburk fick ett virkat fodral så den förvandlades till ljuslykta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar