Carpe diem

Carpe diem är ett slitet uttryck, men ibland är det just carpe diem som passar. Senaste dagarna har oron för återfall av leukemi växt lavinartat. Det ena tecknet efter det andra syntes, och till slut kunde jag inte låta bli att börja tänka på hur livet kan rasa, och eftersom jag varit i helvetet tidigare kan jag ju även föreställa mig hur det skulle kunna bli. Tankarna maler.

-ska hon få dö hemma? I vilket rum i så fall?

-ska hon ha peruk?

-hur ska jag hinna med småsyskonen?

-kommer jag orka jobba?

-vad ska jag svara när hon frågar om hon ska dö?

-vilken kyrkogård är vackrast?

-vad händer om jag som mamma inte kan vara den totala tryggheten?

-ska jag läsa en extra lång saga idag? 

Så var vi idag på kontroll. En hemsk, hemsk väntan. Så till slut. Positivt besked. Det finns inget som tyder på att leukemin är tillbaka. Lättnad. Tårar. Trötthet. 

Så till alla er som aldrig behöver tänka de här tankarna. Glöm inte att fånga dagen. Min familj har fått livet tillbaka idag. En vardag jag älskar så mycket, inser jag när jag riskerar att förlora den.